Om ni visste vilken tur jag haft...

...som fått en så himla bra kollega, och vän.
Vi säger ofta till varandra att det är konstigt att två personer, från olika länder som aldrig träffat varandra förut, går såå himla bra ihop.
Vi var inställda på att gå ut i kväll. Men var rätt sega så vi hoppade över det.
Bara en sån sak, vi kommer alltid överrens och är oftast ense om saker. Det hade lika gärna kunnat vara så att jag väldigt gärna ville gå ut men inte Marjolein.
Det är aldrig så att vi blir ovänner på nåt vis.
Vi umgås 24/7 men ändå tröttnar vi inte på varandra...
Jag tror att det går så bra för att båda två har viljor som går att ändra, att vi är måna om varandra, vi pratar om ALLT, ALLT och ALLT. Vi låter den andre veta om nån av oss längtar hem, är lite nere eller om man bara är på dåligt humör.

Kommer kännas skumt att spendera såå mycket tid med någon i tre månader och sen inte ses alls...

Nu blire gonatt för rum 206!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0