Alperna och Jag

Allt började då jag va hemma hos Karin och åt våfflor :)
Två av hennes pluggpolare var också där...
Och en av dem berättade att hon varit en säsong i Bad Gastein.
Och sen den dan kunde ja inte släppa tanken. Blev otroligt inspirerad!
Annars då man får nåt infall så svalnar det efter ett tag...men inte det här...

Så för att verkställa allt så kom ja fram till att ja hade fyra moment att lösa...

- Tjänstledighet
- Jobb i Bad Gastein
- Boende i Bad Gastein
- Uthyrning av lägenheten här hemma

Tjänstledigheten gruvade jag mig för. Men tog mig i kragen...det värsta som kunde hända var ett NEJ!
Som väntat fick jag inget svar på en gång utan svaret kom efter ett par dagar...men var då Positivt! Pjuh...!
Tuusen tusen tack :)

Hade nånstans trott att det skulle vara lätt att få jobb där nere.
Men fick ganska snart klart för mig att de flesta åker ner på vinst och förlust och söker där nere. De bokar en vecka på nåt hotel och sen söker de boende och jobb på plats. Och de verkar lösa sig...
Men jag är inte så haj på tyska, har aldrig varit där och aldrig ens varit ute i vida världen alldeles själv. Så det kändes egentligen inte som ett alternativ. Men ju fler mailadresser jag mailade och ju fler "Sorry, we have all staff we need for this season"  till svar jag fick så växte klumpen i magen...
Gaah...vill ju så gärna att det ska bli av!
Så...när tankarna hade gått så långt som att åka ner som "de andra" gör...på vinst och förlust...dök DET upp.
Mailet som visade sig vara perfekt :)

Det är en mindre pensionat där jag kommer hjälpa till i restaurangen, att städa och även passa deras två åriga flicka.
Boendet löste sig samtidigt då de har ett rum att hyra ut. Prima!
Kommer jobba från ca 16.30-23.00...så jag kommer kunna åka skidor hela dagarna. Och kommer att vara ledig en dag i veckan.

Låter det inte bra?
"Peppar peppar ta i trä"

Att hyra ut lägenheten här hemma förstod jag skulle bli ett problem.
Vem vill hyra en möblerad tvåa...i tre månader liksom?!
Hörde mig för med de närmaste först...men inget napp!
Så två av mina danspolers (Lotta och May-Louise - Tack!) tipsade mig att ringa till hälsocentralen och höra mig för om de kunde tänkas behöva nåt till några eventuella läkare som var på besök.
Och mycket riktigt...!
En helgullig tjej kommer bo i min lägenhet under tiden jag är borta (och lite längre).



Och på den vägen är det...


Vi hörs vänner!